Romaner & noveller

Ny kortroman!

27 januari, 2015, 06:01

Svarmorsdrommen

Hela situationen är pinsam. Helene har försökt värja sig, hittat på ursäkter och kommit med vita lögner, för hon har absolut ingen lust att träffa den tydligen så perfekte Niclas. Men moster Berit vill inte lyssna och bjuder honom på middag.
När de väl träffas visar Helene på alla sätt sitt ointresse. Men det gör Niclas också… Och det förargliga är att efteråt kan Helene inte sluta tänka på honom. Hon är van att avspisa, inte bli avspisad!

Kortromanen Svärmorsdrömmen handlar om ett motvilligt möte – lättsam läsning i vintermörkret! Första avsnittet av två kommer i veckans nummer av Allers.

Teckning: Yunin Ström

En skön paus…

24 december, 2014, 06:12

Två röda hjärtan

Hoppas att du har en riktigt härlig jul! Blir det en stund över kanske lite mysig läsning vara på sin plats? Varsågod – här får du en av de stämningsfulla julnovellerna från vårt dubbelnummer!

 

Ett julkort säger mer än tusen ord

Två röda hjärtan

 

Vi hade verkligen hamnat på kollisionskurs, Torsten och jag. Han hade satt sitt jobb före mig, och nu skulle han inte ens fira jul hemma. Vad menade han då med att skicka det där julkortet?

Kristoffer stod i dörröppningen till vardagsrummet och såg nyfiket mot mig där jag stod i hallen och vände och vred på kortet.
– Vad är det, mormor? frågade han.
Jag skakade hastigt på huvudet.
– Ingenting, vännen. Det kom några julkort, bara.
Han nöjde sig med mitt svar och återvände in till sina hemliga förehavanden inne i sitt rum.
Han hade varit ute och köpt julklappspapper några dagar tidigare och tejprullen var försvunnen från köket, så jag anade vad han sysslade med.
Mitt kära barnbarn har alltid varit en ordentlig person som gör saker och ting i god tid. Därför hade det passat honom utmärkt att bo hos mig medan hans föräldrar var på en gemensam jobbresa till Malmö. Han hade inte surat det minsta och påpekat att han med sina 13 år var fullt kapabel att bo ensam i lägenheten, som han oftast tyckte. Här hos mig kunde han ju sköta sina julklappsbestyr utan att behöva avslöja några hemligheter för föräldrarna.
Jag såg på kortet igen. Visst hade jag väntat mig att få ett julkort från Torsten, det var inte det. Ett glatt kort fullt med tomtar och julklappar eller en kärve med domherrar. Men det här kortet… Ett stort rött hjärta… Ingenting mer, bara hans namn. Var det något han ville säga mig? Vi hade varit rejält osams efter detsenaste telefonsamtalet, så inte hade jag väntat mig det här.
Jag stack ner kortet bland de övriga i julkortsfickan invid hallspegeln. Torsten hade säkert bara tagit första bästa kort, hade inte valt ut något som skulle bära en undermening till mig. Eller…?
– Är julskinkan klar?
Kristoffers huvud i dörröppningen igen.
– Jag tänkte vi kunde tjyvstarta lite på den till lunch i dag, svarade jag och log.
– Då dukar jag nu. Tror du morfar har julskinka?
Han lyfte ner tallrikarna ur skåpet och såg bort mot arbetsbänken där jag stod och skar upp av skinkan.
–  Jag vet inte, sa jag. Kanske går han ut och äter julbord. Men lagar en egen, nej, det tror jag inte att han gör. Du vet, män i hans generation är inte alltid så vana vid att laga mat.
Torstens jul… Hur skulle han ha det? Förmodligen var han hembjuden till någon kollega. På så sätt kunde de prata jobb samtidigt som de firade jul, tänkte jag och kunde inte hindra att en del av den gamla irritationen vällde upp inom mig.

Han hade varit stolt och glad när han kommit hem den där dagen och berättat att vi skulle flytta. Han hade äntligen blivit sektionschef, fått jobbet han väntat på i så många år.
– Flytta? hade jag sagt och undrat varför vi skulle behöva flytta på grund av det.
Sedan hade jag förstått, men jag hade ändå inte kunnat inse att han verkligen gjort det.
– Det nya jobbet är på filialen i Umeå? Och du tackade ja utan att fråga mig?
Han hade sett både häpen och lite småsur ut.
– Det är en chans som inte kommer igen. Och filialen ligger ju där den ligger.
– Flytta? Nu? Vi är ju medelålders plus! Och rotade här, med vänner, familj, mitt jobb!
– Som sjuksköterska får du jobb var som helst. Och du vet hur länge jag hade fått vänta på det här. I och med att jag hoppade av studierna när flickorna föddes.
Där kom det igen. Jag hatade de där orden. Vi hade ju ändå varit två om det. Våra tvillingdöttrars tillblivelse hade inte varit planerad, men när vi förstått att de var på väg hade vi diskuterat igenom allt tillsammans. Jag själv gick sjuksköterskeutbildningen, skulle hinna bli klar precis i tid till barnens födelse. Men Torsten måste hoppa av sin utbildning, börja jobba för att försörja oss, åtminstone tills jag kunde börja jobba igen.
När flickorna var två år fick vi daghemsplats, men insåg snart att det skulle vara omöjligt för mig att försörja familjen på min lön. Dessutom hade vi kommit över det här radhuset. Det var billigt eftersom det behövde repareras, men det var ändå dryga räntor och amorteringar att betala. Insatsen hade våra föräldrar hjälpt oss med, men månadsinbetalningarna var tunga. Men vi hade köpt huset för flickornas skull. Vi ville så gärna att de skulle få en barndom med närhet till trädgård, till sommarens sandlekar och vinterns kälkbackar.
De första åren var jag så lycklig över barnen, de var det bästa som hänt oss. Inte förrän den där dagen när Torsten berättade om det nya jobbet förstod jag hur mycket han hade offrat för vår skull.
– Jag vill ha det här jobbet, sa han. Du kanske inte får ett nytt jobb meddetsamma, men min nya lön gör ju att du kan vara hemma ett bra tag.
– Och vår familj, släkt, våra barnbarn? Och våra vänner?
– Vi hälsar på dem och de hälsar på oss! Vi flyttar ju inte till Australien!
Jag skakade på huvudet.
– Jag kan börja jobba heltid i stället, sa jag. Om vi behöver för ekonomin. Men att bryta upp, lämna allt här och flytta över sextio mil bara för ett nytt arbete… Nej, det är inte värt det. Jag vill inte.

Den kvällen hade vi ett stort gräl. Torsten hade bestämt sig. Han skulle ta jobbet. Jag mindes att jag kände mig alldeles kall inombords när jag fick klart för mig att hans arbete faktiskt gick före mig.
– Jag hyr en lägenhet däruppe, sa han till slut och reste sig ur soffan. Jag kan pendla hem över helgerna till en början.
”Till en början.” Det kändes som ett ultimatum. Sedan måste jag flytta om vi ville fortsätta att leva tillsammans.
Hur dum och envis kunde en karl bli? En karl som dessutom inte hade alltför många år till pensionen. Hur kunde det vara så löjligt viktigt med ett nytt jobb?
Tre månader senare flyttade Torsten. Det kändes märkligt att se tillbaka. Vi hade levt ihop i 33 år och det hade tagit honom bara några månader att bryta upp från vårt liv tillsammans.
Han pendlade mycket riktigt hem. Sent på fredagskvällen dök han upp och vi åt en sen middag tillsammans. Men det var som om något var borta mellan oss. I stället fanns ett enda stort tomrum.
Till hösten bestämde vi att han skulle komma hem bara var tredje helg. Han hade för mycket på jobbet för att kunna pendla varje vecka. Ansvaret var stort, men han stortrivdes. ”Växte”, som han sa. Nu skulle han kunna satsa allt på sitt jobb.

Många var de nätter när jag vaknade till av mig själv, inte kunde somna om, låg och grubblade. Hade jag verkligen gjort rätt? Skulle jag ändå inte ha accepterat att följa Torsten? Han hade pratat om att han om ytterligare ett år troligen skulle få ett nytt erbjudande om en ännu högre tjänst. Och om nu det här jobbet betydde så mycket för honom…
I nöd och lust, hette det ju. Man ska ju underlätta livet för varandra, men varför var det fortfarande alltid kvinnan som skulle underlätta för mannen? Nu var det ju det att jag älskade Torsten. Jag längtade efter honom och min längtan blev allt svårare under de här sömnlösa nätterna.
Strax före jul ringde han och berättade att det kört ihop sig på det nya jobbet. Extra revisioner, analyser och bokslut. Han skulle inte kunna åka hem över jul. Möjligen till nyår.
Efter min utskällning då var det väldigt kyligt mellan oss. Vi ringde inte, mejlade inte. Den första aningen om en annalkande skilsmässa började leta sig in i mitt inre.
Första julen utan Torsten. Men han hade skickat ett kort. Ett kort med ett rött hjärta…
Vi åt vår jullunch, Kristoffer och jag. Vi hade tänt ljusstaken på bordet. Utanför fönstret föll snön tätt i stora, mjuka flingor. På kvällen skulle Kristoffers föräldrar hämta honom och några dagar senare skulle det bli stor julmiddag hemma hos dem, med god julmat och många klappar. Men det kunde knappast muntra upp mig. Det kändes kallt och fruset i mitt hjärta.

När det ringde på dörren rusade Kristoffer direkt och öppnade. Jag blev lite irriterad. Hans kamrater kunde väl vänta tills vi ätit klart.
– Kristoffer!
Han svarade inte och jag reste mig från bordet. Nu hade han
väl glömt maten för kamraten. I dörröppningen till hallen blev jag stående, stirrade.
– Torsten?
Han log mot mig där han stod, snöig i håret och med frostbiten näsa.
–  Jag ändrade mig. Får jag fira jul här?
Jag hade en ironisk kommentar på tungan men hejdade mig. Julkortet som han skickat, ett rött hjärta… Var det en tyst bön om förlåtelse? Jag skulle inte förstöra något nu, i stället vänta och se vad han hade att säga.
Vi var tre som avslutade jullunchen den dagen och vi var också tre på eftermiddagens långpromenad. Tillsammans bakade vi under kvällen sedan också det traditionella pepparkakshuset, dekorerade det och ställde det invid granen.
Sent på kvällen pustade vi ut i soffan. Jag kastade en blick på Torsten, tänkte på julkortet han skickat, det som fått mig att hålla inne med alla de arga ord jag velat säga honom.
Han vände sig mot mig och log och hans leende var varmt.
– Vill du ha en mugg glögg? undrade jag hastigt och reste mig. Vi kan tända en brasa i spisen och…
Han la armarna om mig och jag var alldeles stilla i hans famn. Hans armar omkring mig… Så längesedan det var…
– Jag flyttar hem igen. Om du vill fortsätta att dela ditt liv med en sådan envis gammal gubbe som jag.
Jag bara stirrade på honom.
– Jag kan återvända till mitt gamla jobb efter nyår. Jag har ringt och kollat. Jag har ju alltid trivts där. Det var bara det där att… Ja, i min ålder börjar man se tillbaka. Jag tyckte inte att jag hade åstadkommit tillräckligt i mitt liv. Men i går var jag hemma hos min chef. Han är nyskild. Det var så tomt på något sätt. Vi två var två som ”lyckats” och ändå var vi ju förlorare. Vi hade slarvat bort det som verkligen betyder något i livet. Och när jag kom hem och hittade ditt julkort med det där röda hjärtat… Kanske var det då det riktigt gick upp för mig vad jag var på väg att förlora.
–  Julkortet?
Han log mot mig.
– Ett rött hjärta… Då tänkte jag, att kunde du visa på det sättet att du fortfarande älskade mig, då skulle jag också kunna erkänna hur dumt jag betett mig. Och fråga om jag kunde flytta hem igen. För gott.
Han höll om mig och vi satt där, inneslutna i varandras värme. Allt var bra. Allt var som det skulle vara. Min karl hade fått sitt förnuft tillbaka. Och det för att vårt barnbarn varit så mycket klokare än både sin morfar och mormor. Han som uppenbarligen tyckt att det var dags för oss att bli sams igen och som gett sig ut några dagar tidigare och handlat två julkort med röda hjärtan på…Slut

Novell av Majsa Svalsjö
Teckning: Jessica Bolander

Höstrysare

Endast jag är vaken

Till den förfallna gamla ladan i skogen kommer det inte många – och tur är väl det, för den som bor i ladan vill helst vara i fred. Det är Rasker, en kortväxt grå varelse som smyger runt husen i villakvarteren på korta smidiga ben, små röda ögon, gott luktsinne, makalös hörsel och ett tjockt grått skägg. Han har långa smala armar, händer som slutar i krokiga fingrar med långa vassa naglar och rader av spetsiga tänder i en bred och hungrig mun. Solljuset skyr han, men om nätterna håller han ordning i området. Det är nämligen hans revir, och stackars den som inkräktar på det…

Första avsnittet kommer i Allers nr 46 som utkommer i butik den 4 november!

 

Teckning: KAJSA FLINKFELDT

Ny roman!

6 oktober, 2014, 08:10

karlekens_vagskal1

Vår nya roman bjuder på såväl svindlande lycka som djupaste hjärtesorg. Kärlekens vägskäl  börjar denna vecka!
Lina lever nöjd med sitt jobb som illustratör och sin katt Sigrid och har bestämt sig för att aldrig binda sig eller få barn. De förhållanden hon har är därför korta och inte särskilt allvarliga. Så träffar hon Peter som verkar ha samma lättsamma syn på kärleken, och till en början är allt perfekt. Men Peter döljer något och hans hemlighet kastar mörka skuggor över deras kärlek… 

Teckning: Kajsa Flinkfeldt

Ny spännande roman!

11 september, 2014, 15:09

Deadline part 1

Skuggan av ett brott

Carl Wingert heter en ökänd och kallhamrad brottsling med många liv på sitt samvete, och i snart 30 år har FBI-agenten Gary Headly kämpat för att gripa honom. Nu, i samband med ett annat mordfall, ser Headly sin chans och skickar sin gudson, journalisten Dawson Scott för att bevaka fallet och försöka få fram uppgifter om den svårfångade Wingert. Dawson ställer upp för sin gudfars skull, fastän han inte är så intresserad, men allt ändras i rättssalen när han får se Amanda Nolan, ett av vittnena…

Den senaste romanen av skickliga bestsellerförfattaren Sandra Brown är andlöst spännande, med de mest oväntade förvecklingar. Första avsnittet i Allers nr 39 – ute nu!

Teckning: ANDRE LEONARD

Roman-DubbellivSvenska Sara sitter på ett kafé i Paris och väntar på sin pojkvän Pierre. Av sin mor har hon fått höra att fadern, som så ofta, är på affärsresa – till Frankfurt denna gång. Medan Sara väntar låter hon blicken glida över de andra kafégästerna och lägger märke till en distingerad man i 60-årsåldern som sitter med ryggen mot henne. Mitt emot honom sitter en ung, vacker kvinna i Saras egen ålder. Sara tittar en gång till. Det är något bekant över mannen…

Missa inte starten av nya romanen Dubbelliv i Allers nr 36 – ute nu!

Teckning: YUNIN STRÖM

Nytt i veckans Allers!

20 augusti, 2014, 06:08

 Slottet-Roman

Spännande roman i svensk slottsmiljö

Catrin är glad åt sitt nya arbete som guide och marknadsansvarig på det vackra Sjöbacka slott. Men lugnet och idyllen är bedrägliga: på senare tid har man haft bekymmer med stölder både inne på slottet och ute i slottsträdgården. Tjuven verkar vara någon med ingående kunskaper om var dyrbarheterna finns – kan det vara någon av de anställda?

Första avsnittet i vår roman Slottet läser du i Allers nr 35 – ute nu!

Teckning: SYLVIA FRÖLICH

Roman-En-ny-dorr

En ny dörr

– Det blir ingen sommar om jag inte får komma till Klippö, hade Torsten sagt.

Och visst kan Boel hålla med honom. Det är ljuvligt här. Hon är glad över jobbet men samtidigt också lite orolig: hon vet ju faktiskt inte så mycket om Torsten – vad har hon egentligen gett sig in på?

 

Missa inte starten på vår nya roman i veckans nummer!

Teckning: KAJSA FLINKFELDT

Mysrys i sommar!

1 juli, 2014, 06:07

Tyst vittne

I veckans Allers, nummer 28, startar en kuslig långnovell av Åke Edwardson som gjort sig känd med sina böcker om kriminalkommissarie Erik Winter.

 

En riktig sommarrysare av Åke Edwardson

Tyst minut

– Det här stället är en liten pärla, tycker Lisas pappa, och hennes mamma håller med.

Familjen har hyrt en stuga i ett campingområde vid en liten insjö, och eftersom bara en av de övriga stugorna är bebodd är det lugnt och fridfullt här. Men det är ett bedrägligt lugn. I stillheten om nätterna hör Lisa tunga steg utanför stugan. Hennes föräldrar brukar säga att Lisa har så livlig fantasi och att hon bara inbillar sig, men Lisa vet att stegen är verkliga. Och det känns inte som om den som går där vill dem något gott…

 

Teckning: KAJSA FLINKFELDT

Den sanna kärleken

Sugen på härlig semesterläsning? Missa inte romanstarten i Allers nr 27!

Den sanna kärleken

Precis när Alixandra avslutat sina studier på arkitekturhögskolan erbjuds hon att i ett år fritt disponera ett hus på ön Nantucket utanför USA:s västkust. Men varför har hon fått detta erbjudande? Visserligen kände hennes mor den gamla dam som tidigare bott i huset, men det är väl inte skäl nog? Vad Alix inte vet är att den stilige Caleb Kingsley är inblandad – visserligen har han varit död i tvåhundra år, men han hoppas fortfarande på att återförenas med sin stora kärlek och för detta behöver han hjälp från Alix…

Jude Deveraux’ roman handlar om en kärlek som räcker över århundraden och ett hus hemsökt av ett högst charmerande spöke. Första avsnittet kommer i Allers denna vecka!

 

Teckning: RICHARD ERAUT