Romaner & noveller

Ny roman!

6 oktober, 2014, 08:10

karlekens_vagskal1

Vår nya roman bjuder på såväl svindlande lycka som djupaste hjärtesorg. Kärlekens vägskäl  börjar denna vecka!
Lina lever nöjd med sitt jobb som illustratör och sin katt Sigrid och har bestämt sig för att aldrig binda sig eller få barn. De förhållanden hon har är därför korta och inte särskilt allvarliga. Så träffar hon Peter som verkar ha samma lättsamma syn på kärleken, och till en början är allt perfekt. Men Peter döljer något och hans hemlighet kastar mörka skuggor över deras kärlek… 

Teckning: Kajsa Flinkfeldt

Ny spännande roman!

11 september, 2014, 15:09

Deadline part 1

Skuggan av ett brott

Carl Wingert heter en ökänd och kallhamrad brottsling med många liv på sitt samvete, och i snart 30 år har FBI-agenten Gary Headly kämpat för att gripa honom. Nu, i samband med ett annat mordfall, ser Headly sin chans och skickar sin gudson, journalisten Dawson Scott för att bevaka fallet och försöka få fram uppgifter om den svårfångade Wingert. Dawson ställer upp för sin gudfars skull, fastän han inte är så intresserad, men allt ändras i rättssalen när han får se Amanda Nolan, ett av vittnena…

Den senaste romanen av skickliga bestsellerförfattaren Sandra Brown är andlöst spännande, med de mest oväntade förvecklingar. Första avsnittet i Allers nr 39 – ute nu!

Teckning: ANDRE LEONARD

Roman-DubbellivSvenska Sara sitter på ett kafé i Paris och väntar på sin pojkvän Pierre. Av sin mor har hon fått höra att fadern, som så ofta, är på affärsresa – till Frankfurt denna gång. Medan Sara väntar låter hon blicken glida över de andra kafégästerna och lägger märke till en distingerad man i 60-årsåldern som sitter med ryggen mot henne. Mitt emot honom sitter en ung, vacker kvinna i Saras egen ålder. Sara tittar en gång till. Det är något bekant över mannen…

Missa inte starten av nya romanen Dubbelliv i Allers nr 36 – ute nu!

Teckning: YUNIN STRÖM

Nytt i veckans Allers!

20 augusti, 2014, 06:08

 Slottet-Roman

Spännande roman i svensk slottsmiljö

Catrin är glad åt sitt nya arbete som guide och marknadsansvarig på det vackra Sjöbacka slott. Men lugnet och idyllen är bedrägliga: på senare tid har man haft bekymmer med stölder både inne på slottet och ute i slottsträdgården. Tjuven verkar vara någon med ingående kunskaper om var dyrbarheterna finns – kan det vara någon av de anställda?

Första avsnittet i vår roman Slottet läser du i Allers nr 35 – ute nu!

Teckning: SYLVIA FRÖLICH

Roman-En-ny-dorr

En ny dörr

– Det blir ingen sommar om jag inte får komma till Klippö, hade Torsten sagt.

Och visst kan Boel hålla med honom. Det är ljuvligt här. Hon är glad över jobbet men samtidigt också lite orolig: hon vet ju faktiskt inte så mycket om Torsten – vad har hon egentligen gett sig in på?

 

Missa inte starten på vår nya roman i veckans nummer!

Teckning: KAJSA FLINKFELDT

Mysrys i sommar!

1 juli, 2014, 06:07

Tyst vittne

I veckans Allers, nummer 28, startar en kuslig långnovell av Åke Edwardson som gjort sig känd med sina böcker om kriminalkommissarie Erik Winter.

 

En riktig sommarrysare av Åke Edwardson

Tyst minut

– Det här stället är en liten pärla, tycker Lisas pappa, och hennes mamma håller med.

Familjen har hyrt en stuga i ett campingområde vid en liten insjö, och eftersom bara en av de övriga stugorna är bebodd är det lugnt och fridfullt här. Men det är ett bedrägligt lugn. I stillheten om nätterna hör Lisa tunga steg utanför stugan. Hennes föräldrar brukar säga att Lisa har så livlig fantasi och att hon bara inbillar sig, men Lisa vet att stegen är verkliga. Och det känns inte som om den som går där vill dem något gott…

 

Teckning: KAJSA FLINKFELDT

Den sanna kärleken

Sugen på härlig semesterläsning? Missa inte romanstarten i Allers nr 27!

Den sanna kärleken

Precis när Alixandra avslutat sina studier på arkitekturhögskolan erbjuds hon att i ett år fritt disponera ett hus på ön Nantucket utanför USA:s västkust. Men varför har hon fått detta erbjudande? Visserligen kände hennes mor den gamla dam som tidigare bott i huset, men det är väl inte skäl nog? Vad Alix inte vet är att den stilige Caleb Kingsley är inblandad – visserligen har han varit död i tvåhundra år, men han hoppas fortfarande på att återförenas med sin stora kärlek och för detta behöver han hjälp från Alix…

Jude Deveraux’ roman handlar om en kärlek som räcker över århundraden och ett hus hemsökt av ett högst charmerande spöke. Första avsnittet kommer i Allers denna vecka!

 

Teckning: RICHARD ERAUT

Café Blå Lyktan

– Du får inte bli en sådan där insnöad bibliotekarie, säger faster Agnes. Du rör dig bara i B-triangeln: Biblioteket, Blå lyktan och Bergsgatan där du bor. Du måste ta dig ut mer och träffa folk!

Petra håller med sin faster, men det är inte så lätt när ens favoritsysselsättningar är att cykla fort, läsa böcker och äta goda kakor hos fastrarna. För allt det här gör man faktiskt utmärkt bra ensam!

Men nu ska fastrarnas fina Café Blå lyktan säljas. Då tappar ju Petra ett ben i sin triangel. Ska hennes liv hädanefter bara röra sig utmed ett rakt streck?

Teckning: YUNIN STRÖM

vitpixel

Kärlek på liv och död av Nicholas Sparks

Kärlek på liv och död

Kärlek på liv och död av Nicholas SparksEfter viss övertalning följer Sophia med sina kurskamrater från universitetet ut på landet där det ska bli rodeotävlingar med efterföljande fest. Kvällen visar sig bli en positiv överraskning, tills hon får syn på den hon absolut inte vill ha att göra med – Brian som bedragit henne och som vägrar inse att det är slut mellan dem. När han börjar bråka med henne kommer någon till hennes undsättning, någon som kommer att förändra hela hennes liv… Succéförfattaren Nicholas Sparks nya roman gick genast upp på bästsäljarlistorna i USA när den kom ut där i höstas. Nu kan du läsa den i Allers!

Teckning: STEPHANIE AXTELL

Novell – Påskäggen

13 april, 2014, 07:04

Novell - påskäggen

En liten stunds avkoppling får du här med novellen Påskäggen som vi plockar från Allers dubbelnummer  16-17.

Just det här året är Victoria inte på humör att fira påsk. Men så får hon syn på en man med bruna ögon och ett glatt humör och hennes grå dag får plötsligt färg…

Marknadsstånden försöker överträffa varandra i färgglädje: kycklinggult, skirt grönt som i späda björklöv, lila och rosa som i tulpaner… alla de färger som hör påsken till.

Men inuti Victoria är det bara grått.

Hon har alltid älskat påsken, och att vandra runt på skärtorsdagsmarknaden på den lilla stadens torg hade alltid varit en särskild njutning. Men i år… nu plockar hon bara förstrött bland de varor som dukats upp. Hon har uppbådat all sin energi för att ens orka ta sig ut i vårsolen. Victoria tycker oändligt synd om sig själv.

Skild. Hur många gånger har hon inte smakat på det ordet. Ändå har det gått nästan ett år sedan Tobbe och hon skildes åt. Det var han som ville, inte hon, och det har kostat henne kraft och tårar att ordna en ny tillvaro för sig och deras dotter. Ett annat ord som gör ont är ensamstående. Nej, det känns fel att säga. Tobbe är en bra pappa och han och Saga umgås nästan lika mycket som tidigare. Men det är så Victoria känner sig. Ensam.

Främst för Sagas skull försöker Victoria se till att tillvaron är så mycket ”som vanligt” som det bara går, och Saga har uppenbarligen gått helskinnad ur det som skulle ha kunnat bli till ett trauma. Nu pratar hon glatt på bredvid Victoria, som lyssnar på sin dotter medan hon tankspritt fingrar på några äggvärmare som ser ut som skidmössor. Det hade varit hennes största oro, att Saga skulle bli lidande vid skilsmässan, men hon och Tobbe kämpade sig igenom separationen med Sagas bästa för ögonen. Det har de åtminstone lyckats med! Men vintern har varit tung och mörk, inte bara utomhus. Nu mot vårkanten är all hennes kraft förbrukad.

Vårsolen värmer så generöst och himlen är milt blå med lätta vita molntussar. Victoria kan slappna av lite. Men det är ändå bara för Sagas skull hon går här. Under hela dotterns sjuåriga liv har familjens påsk börjat med ett besök på den trivsamma marknaden och hon ska inte behöva få påskhelgen förstörd bara för att hennes mamma är sliten.

Victoria minns tillbaka och vet inte vem av de tre (det känns som mycket längesedan nu) som haft roligast när de gått här tillsammans och fnissat och skojat och valt och vrakat. Nu snor hennes dotter nyfiket runt från det ena ståndet till det andra. Bara Victoria själv känner sig vingklippt, trött och sorgsen. Hur gör man för att följa rådet om att ”ta sig i kragen” som en och annan välmenande vän ger henne?

Hon skakar av sig de vemodiga tankarna. Nu gäller här och nu, och det är Sagas påskfirande som är det viktigaste. Få se nu: påskris, fjädrar i alla de färger att sätta i riset, några små söta papperskycklingar som Saga blivit förälskad i, påskharar i choklad till de små kusinerna och några av de där roliga äggvärmarna har hon i korgen – hm, det var väl allt?

– Men äggen då, mamma! hojtar Saga. Kom du inte ihåg dem?

Och Victoria tänker att hur kan jag över huvud taget komma ihåg något alls? Sorg tär på minnet.

Men Sagas skotskrutiga kjol fladdrar i vårbrisen, hon är redan på väg mot ett grönt marknadsstånd i skuggan av en stor ek. Victoria har bara att följa efter. I detta stånd säljs enbart ägg. Victoria visste inte att det fanns ägg i så många olika nyanser, från kritvita över ljust beige till mörkbrunfläckiga.

En man med tredagarsskägg (fåfänga, enligt Victoria, som börjat odla sin kritiska ådra) dyker upp bakom disken, ser hennes tvekan och räcker henne en papperspåse:

– Ta några av varje, säger han och skrattar. Det blir vackert på påskbordet.

Hon tar emot påsen och tittar upp för att tacka. Hennes egna gröna ögon möter ett par varma bruna. Av någon anledning gör det henne förvirrad.

Hon får hjälp av Saga att välja, och Saga vill ha av alla sorterna och plockar raskt ihop flera ägg av varje, av de vita och de beige, de prickiga, bruna och spräckliga. En pojke i Sagas ålder dyker upp, tar emot den välfyllda påsen och väger den.

Mannen – pojkens far, tror Victoria – berömmer Saga för hennes goda val, viker ihop påsen och säger priset. Han har en varm, lite sträv röst och hon blir ännu mer förvirrad, känner sig med ens som en skolflicka.

Äggförsäljaren tar inte kontanter och när hon lämnar över sitt kort far en snabb, förvånad tanke genom hennes huvud: Vilken modern torghandlare! För hans utseende är långt ifrån modernt: stort skinnförkläde, penna bakom örat och en bylsig rutig gubbkeps nertryckt över det burriga håret. Samt alltså tredagarsskägg. Han borde använda en gammal konduktörsväska med myntfack i stället för en sådan där elektronisk apparat.

Hon får tillbaka kortet och kan inte undvika att se in i hans vänliga ögon igen. Kanske lite för länge, för plötsligt känner hon att hon rodnar. Men den glada ägghandlaren verkar inte det minsta förlägen.

Fumligt stuvar hon tillbaka kortet i plånboken och klämmer ner den i sin korg bland påsar och påskpynt. Hon trycker hårt till korgens flätade lock med en irritation som hon inte vet var den kommer ifrån. Så mumlar hon ett glad påsk utan att våga möta den där bruna blicken på nytt.

Han säger lugnt och lite roat:

– Tack. Jag hoppas ni också får en fin påsk!

Han sätter två fingrar mot den slitna kepsskärmen, som ett slags honnör, och skrattar mot henne. Då ser hon det! Att det glittrar som guld mitt i det där varma bruna! Leende guldbruna ögon, nynnar hon tyst för sig själv, och inte så lite förargat, när hon snubblar i väg från äggståndet. Hur fånig får man bli? Och kinderna som bränner.

Vad i all världen går det åt henne? Hon har ju dyrt och heligt lovat sig själv att inte se åt en man på mycket, mycket länge. Män är som luft för henne. De finns inte, helt enkelt.

Saga marscherar framför sin mamma, förväntansfull inför påskpysslandet som väntar. Porten till hyreshuset är tung, men Saga knuffar energiskt upp den, och de tar hissen till lägenheten.

Snart är det påskafton. Det ska bli ett så fint påskbord, även i år.

Victoria börjar med att smaksätta sillen, tre olika sorter. Det är visserligen inte Sagas favoritmat, men det hör till med sill på påskbordet.

Saga dekorerar tårtan vars botten de bakat i god tid före helgen och förvarat i frysen. Hon har lite problem med kycklingarna av mandelmassa som ska stoltsera mitt på tårtan. Dem vill hon absolut göra själv, det var inte tal om att köpa färdiga. Men det är knepigare än Saga trott att få till dem. Hon knådar och rullar den gulfärgade mandelmassan, justerar formen gång på gång, men det vill sig inte riktigt. Påskkycklingar måste ju se ut som kycklingar, inte som små hundar eller något annat.

De arbetar bra tillsammans, mor och dotter, och trivseln sprider sig i deras lilla kök. Saga kämpar på med kycklingarna, särskilt näbbarna är krångliga. Victoria måste småle när hon ser dotterns rynkade panna och tungspetsen som sticker ut vid mungipan. En envis dotter har hon. Och självständig. Victoria känner sig lyckligt lottad.

Sillen är lagd i burkar och Victoria sätter i gång med janssons frestelse. Tre stycken ska det bli, de brukar gå åt under påskdagarna. Hon sätter just in de två första i ugnen när det ringer på dörren – en rad uppfordrande signaler. Det är någon som gillar att göra trudelutter med dörrklockor, den saken är klar. Mor och dotter tittar på varandra: Vem?

Saga springer för att öppna och Victoria går efter. Där står en man i dörröppningen. Det är han, mannen med de bruna ögonen! Han ler stort. Det gör också pojken som sticker fram huvudet bakom hans rygg, miniförsäljaren från marknaden. Pojken sträcker fram en prasslande påse. Äggpåsen!

– Min son Vilhelm, presenterar ägghandlaren stolt.

– Ville, alltså, muttrar sonen som besvärat försöker undkomma den faderliga handen på sina axlar.

– Ja, just det. Varannan vecka är han hos mig, fortsätter pappan, då är vi affärskompanjoner, kan man säga. Du glömde äggen.

– Så snällt av er att komma hit med dem. Men hur…?

– Ditt betalkort. Jag kom ihåg namnet, sen var det hur enkelt som helst att hitta adressen, säger mannen, som äntligen tycks bli lite generad. Ni kan ju inte fira påsk utan äkta ägg.

Victoria undrar för ett ögonblick vad som menas med äkta ägg, finns det oäkta ägg också, men kan inte låta bli att skratta. Saga hade först stirrat förvånat på far och son i dörren, men förstår det hela när hon ser äggpåsen i den flinande Villes hand.

– Ha, typiskt mamma, fnissar Saga. Jag gör påskkycklingar men de blir jättekonstiga.

– Äsch, vadårå, säger pojken, de e väl inget svårt.

Och så störtar båda barnen ut i köket. De två vuxna blir nästan omkullsprungna.

Tysta står de kvar i dörren, ägghandlaren med de bruna ögonen och Victoria med de röda kinderna. Det är en vänlig tystnad, men lite förlägen. De vet inte riktigt vad de ska säga.

Ägghandlaren harklar sig.

– Ähum… ursäkta min grabb, han är nog lite vild. Och han gillar att hålla till i köket, han kommer nog att bli kock en vacker dag, han är duktig på det där. Själv är jag ingen vidare talang vid spisen.

– Inte jag heller, ljuger Victoria plötsligt. Men om du vill komma in en stund, du också, så kan vi kanske hjälpas åt att koka påskäggen?

Nu ser hon guldglittret i de där bruna ögonen igen.

– Jag heter Victor, säger han.

– Och jag heter Victoria, säger Victoria.

– Så bra, säger ägghandlaren.

– Hm, säger Victoria, men kliv in. Är du också kycklingexpert som din pojke?

– Njae, inte direkt, säger Victor. Min talang ligger mera åt äggmålningshållet.

Ja, så enkelt gick det till när Victoria mötte Victor och Victor mötte Victoria.

Och så var den sagan – inte – slut. För från och med denna skärtorsdag, så står det varje år en stor vacker skål på familjens påskbord, till brädden fylld med alla varianter av vita och bruna, beige och spräckliga ägg. Slut

 Novell av ESTHER LINATCHI Teckning: JESSICA BOLANDER